Yta: 241 139km²
Huvudstad: Kampala
Officiellt språk: Engelska
Antal invånare: 29 900 000 (2006)
Statsskick: republik, enhetsstat
Stadschef: Yoweri Museveni
BNP/invånare: 315 USdollar (2006)
Läs-och skrivkunnighet: 69% (2002)
Arkiv för mars, 2008
Faktaruta
mars 13, 2008Historik
mars 13, 2008
Uganda blev självständigt från Storbritannien 1962. Det var då ett bördigt och välmående land men det uppstod genast konflikter mellan de olika folkgrupperna. 1971 tog Idi Amin makten och inledde en era av skräckvälde, med förföljelse och massavrättningar. Han störtades 1979 och en tid av oroligheter med Obote vid makten, följde. 1986 valdes Museveni till president och han har sedan blivit omvald och styr landet än idag. Under sin regeringstid har han, genom att bekämpa korruptionen och främja de mänskliga rättigheterna, försökt få landet på fötter igen. Men motsättningarna mellan de olika folkgrupperna har funnits kvar och vid flera tillfällen blossat upp som gerillakrig. Landet har även drabbats av svåra svältkatastrofer och hälften av befolkningen har inte tillgång till rent vatten. Hiv och AIDS har länge präglat landet men utvecklingen går nu i rätt riktning.
Skolhistorik
mars 13, 2008Ugandas skolväsende grundar sig på sju olika lagar, varav den äldsta är från 1927.
När landet blev självständigt 1962 hade de ett av de bästa utbildningssystemen i Östafrika. Men när Idi Amin tog makten var skolan inte det han prioriterade och i kombination med det politiska kaos som rådde under 1970- och 1980-talen, förföll skolväsendet. Museveni såg utbildning som vägen ut ur landets kris och satsade därför mycket resurser på skolväsendet.
När den avgiftsfria skolgången infördes 2003 blev skolan öppen för alla. Men barnen måste fortfarande köpa sina skolböcker själva och än idag betalas lärarnas löner ofta ut sent. Genom den här reformen ökade antalet elever kraftigt och 2005 gick fyra av fem barn i grundskolan, men det är ingen skolplikt.
Struktur
mars 13, 2008Skolväsendet i Uganda påminner om det brittiska systemet. Barnen går sju år i ”primary school”, fyra år i ”secondary school” och två år i ”high school”. Därefter har de möjlighet att läsa vidare på universitet. De flesta börjar skolan när de är sex år men inte många påbörjar ”secondary school”. Efter ”secondary school” finns det frihet för eleverna att välja inriktning efter intresse.
Det officiella undervisningsspråket är engelska. Detta beror på att det andra stora språket i landet; swahili, av många kopplas samman med militärens tidigare förtryck. I Uganda talas även flera olika stamspråk.
I Uganda finns en verksamhet för de yngre barnen som kallas ”pre-primary school”. Barnen kan börja när de är tre år. Men verksamheten är väldigt kommersiell och styrs av lokala företag som ofta tar ut en hög avgift. Detta gör att det bara är 10 % av alla barn som går där. Men intresset har ökat och staten vill ha mer inflytande i verksamheten, som idag håller en väldigt ojämn kvalitet.
Även i ”primary school” märks en stor skillnad mellan landsbygdens och stadens skolor. Lärartätheten i Uganda är 50 barn/lärare, att jämföra med 11 barn/lärare i Sverige.
”Secondary school” bedrivs ofta som internatskolor eftersom eleverna är utspridda över ett stort upptagningsområde. De är oftast enkönade, för att undvika oönskade graviditeter. Skolavgiften är betungande för många familjer och efter utbildningen finns det inga jobb som motsvarar studentens kompetens.
Styrning
mars 13, 2008Historiskt sett är det utbildningsministeriet som haft makten över skolan men nu sker en decentralisering. Mer makt läggs ut på de enskilda skolorna. Den liberala politiken som Museveni fört har lett till att privatskolorna har gynnats. 2005 utgjorde utbildningskostnaderna 5,2% av landets BNP.Synen på utbildning har gått från en kolonialt präglad utbildning till att mer lägga vikten på den egna kulturen. Efter självständigheten ställdes det upp mål som genomsyrar utbildningspolitiken än idag. Målen går ut på att göra utbildningen tillgänglig för alla och förmedla den baskunskap som krävs i dagens samhälle till alla medborgare. I detta ingår att såväl skapa en förståelse för andra kulturer som att lära sig den egna kulturens historia. Utbildningen ses även som en förutsättning för den ekonomiska utvecklingen.
Källor
mars 13, 2008http://go.galegroup.com/ps/retrieve.do?sgHitCountType=None&isETOC=true&
inPS=true&prodId=GVRL&userGroupName=
mahogsk&resultListType=RELATED_DOCUMENT
&searchType=BasicSearchForm&contentSegment=&docId=
GALE|CX3409700232
